Jag visste genast att jag ville skriva böcker!

Emma, på ditt blog skriver du att du bestämde dig som åttaåring för att bli författare. Vad var utlösare till det? Har klassiska flickordrömmar (liksom att bli prinsessa) aldrig varit ett alternativ?

 

Jag drömde faktiskt om att bli prinsessa som femåring! Men så berättade min mormor för mig att det inte fanns några prinsar i min ålder och då fick jag ge upp den drömmen. Sedan började jag läsa (och skriva mina egna) prinsess-berättelser, och när jag var ungefär åtta år insåg jag att det faktiskt fanns människor som arbetade med att skriva berättelser och fantisera fram egna världar där precis allting var möjligt. Då visste jag genast att det var det jag ville göra.

 

Nu pluggar du religionsvetenskap. Ett studium som på första ögonkastet inte har särskilt mycket att göra med att skriva böcker. Varför valde du detta ämnet?

 

Jag har alltid vetat att jag ville studera på universitetet, men jag visste inte riktigt vad jag skulle läsa till eller bli. Så jag började med att studera ett år litteraturvetenskap, eftersom jag älskar böcker och att läsa. Efter det året visste jag fortfarande inte riktigt vad jag ville bli, så jag bestämde mig för att läsa religionsvetenskap, eftersom det var ett av mina favoritämnen i gymnasiet. Och jag blev fast där. Det är ett så oerhört fascinerande ämne, och jag har främst läst etik (som jag skrev min kandidatuppsats om) och judaistik (om judendomen), men även en del religionshistoria, filosofi och teologi. Och visst har det mycket att göra med att skriva böcker! Jag har läst myter, berättelser och tankar om tro, gott och ont, rätt och fel, gudar och människor, hjältar och skurkar, livsval, kärlek och hat. Det är sådant som berättelser består av, och jag diskuterar dessa frågor varje dag i skolan. Bättre inspirationskällor finns inte.

 

Din debutroman publicerades i 2010. Hur länge har du sökt efter ett förlag? Vem hjälpte dig?

 

Jag skrev klart ett första utkast till vad som senare blev ”Där drömmar blir till” under vårterminen på mitt andra år på gymnasiet. Jag trodde på min berättelse och ville verkligen göra den så bra som möjligt, så under mitt sista år på gymnasiet valde jag att arbeta med boken som mitt projektarbete (alla svenska elever har ett så kallat projektarbete under sista året på gymnasiet där de får välja något de är bra på och sedan jobba med det som ett eget ämne). Med hjälp av en handledare (min filosofilärare) arbetade jag sedan igenom boken och lärde mig det mesta jag kan om skrivande. När året var slut tyckte min handledare att boken var tillräckligt bra för att skicka in till ett förlag. Så jag bestämde mig för att prova lyckan och skickade in till ett par olika förlag. Tre veckor senare fick jag ett telefonsamtal från Opal att de ville ge ut boken!

 

Hur kändes det att hålla din egen bok i händerna? Tiden mellan ditt beslut att bli författare och dagen där du verkligen blev det var ju ganska lång.

 

Det var helt overkligt! Jag kunde knappt tro att det var sant. Hela processen med första boken var väldigt märklig, eftersom det hela tiden kändes så konstigt att det jag hade drömt om så länge faktiskt höll på att hända. Men jag kunde knappt ta ögonen ifrån boken, utan satt och bläddrade i den hela natten efteråt. Den var så fin, och den var min. Det var stort.

 

„Där drömmar blir till“ och „Mardrömmar“ är ganska komplexa berättelser. Hur fick du idéen om drömmernas land?

 

Antagligen är de komplexa för att jag fått idéer från så många olika håll! När jag konfirmerade mig som fjortonåring fick jag exempelvis ett guldhjärta i konfirmationspresent av min familj, vilket nog var startskottet för min idé till ”Där drömmar blir till”. Det lilla hjärtat fick mig att tänka på en berättelse som jag hade skrivit i skolan som sagoälskande tioåring – om en flicka som kunde färdas till en annan värld med hjälp av ett halsband. Den sagan hade i sin tur sitt ursprung i ett vackert pärlhalsband som min gammelmormor hade i en av sina lådor och som jag alltid ville prova. Min gammelmormor och jag stod varandra nära och hon tyckte också mycket om att skriva.

 När jag började skriva på berättelsen smög sig även ännu en gammal saga in i mitt medvetande, nämligen en av mina tidigaste sagor (som jag skrev som åttaåring) som handlade om en flicka som hamnade i en annan värld varje gång hon sov och drömde.

 Medan jag skrev insåg jag dessutom att jag ville ha med en kärlekshistoria och en stark syskonrelation. Dessutom ville jag behandla klassiska teman som gott och ont, något som jag blev ännu mer intresserad av under skrivandet av ”Mardrömmar”, eftersom jag då börjat studera religionsvetenskap och även sysslade med sådana frågor på skoltid.

 

Vad betyder drömmar för dig själv? Vad drömmar du om?

 

Det beror på vad du menar. När jag sover drömmer jag om alla möjliga konstiga saker. I natt var jag exempelvis ihop med Dane DeHaan (som spelar Harry Osborn i The Amazing Spider-Man 2), men eftersom min familj skulle till IKEA var jag tvungen att göra slut med honom. Ungefär så knäppt brukar det vara.

 

När jag är vaken drömmer jag om en framtid som författare, och om att kunna resa, vara kär och ta vara på alla ögonblick med familj och vänner. Drömmar för mig är utmaningar, och lite av framtidsvisioner. Jag tror det var Walt Disney som sa att ”Om du kan drömma det så kan du göra det”. Det tror jag på. Om jag kan föreställa mig någonting, om jag kan drömma det, då är det inte heller omöjligt. Vad gäller mina drömmar är det aldrig en fråga om ”om”, utan ”när”.

 

Finns det en plats där du hittar bästa inspiration till dina böckerna? En plats där det alltid lyckas att skriva?

 

Jag kan skriva i princip var som helst. Men när jag är omgiven av mycket ljud, och gärna min familj, då skriver jag nog som allra bäst. De är mina främsta inspirationskällor, och de stödjer mig vad jag än gör.

 

Just nu redigerar du manuset av din tredje bok ”Aphelium.” Kan du berätta lite om boken?

 

Ja, för det första är det inte ens säkert att det blir en bok, då jag ännu inte har någon kontakt med förlag, men förhoppningsvis! Det har varit väldigt hemligt och jag vill fortfarande vara lite hemlig, men jag säger som jag brukar säga när folk frågar: Det handlar om en familj som hamnar mitt i världens undergång.

 

Som barn bodde du i Frankrike några år. Vad tänker du på, när du tänka på detta landet?

 

Många saker. Mina föräldrar bor där nu, så jag tänker på dem. Och så känns det alltid som att komma hem när jag är där. Den bästa beskrivningen jag hittat av känslan är ett citat av Ernest Hemingway som lyder: ”När man känner sig hemma på en plats där man inte är född, då har det varit meningen att man skulle dit.” Precis så känns det när jag tänker på Frankrike, och Paris.

 

Vilken fråga hade du alltid önskat svara på i ett intervju men aldrig fått? Var så snäll och ställ frågan nu till dig och till oss och besvara den! J

 

Jag har faktiskt alltid önskat att få mer specifika frågor kring böckernas handling och dess karaktärer (även då jag vet att det är svårt på grund av spoilers), men nu kan jag inte riktigt minnas vad jag ville att ha för frågor.

 

En fråga som jag kan komma på är dock den troligtvis mest pretentiösa av dem alla:

 

”Varför valde du att skriva de här böckerna?”

 

Och mitt svar till det är:

Det finns tusen anledningar till att man väljer att skriva en bok. För egen del skriver jag för att jag älskar det, för att det är bland det roligaste jag vet. För att jag har tusen och åter tusen världar i mitt huvud som jag behöver reda ut och ibland vill dela med mig av.

 Det mest spännande med just ”Där drömmar blir till” var att det var min första bok. När jag, i egenskap av äldre och mer erfaren författare i framtiden, en dag ser tillbaka på min karriär kommer jag (förhoppningsvis) inte att se tillbaka på ”Där drömmar blir till” som den allra bästa bok jag skrivit. Den var början till någonting större. Den var en bok som jag behövde skriva, och på flera sätt även var tvungen att skriva. Många människor undrar om jag och Olivia (min huvudperson i ”Där drömmar blir till” och ”Mardrömmar”) är en och samma person, och en gång för alla kan jag väl klargöra att nej, hon är inte jag. Men jag är hon, liksom jag är alla mina karaktärer, på ett sätt. Jag skrev de här böckerna för att de var allt som jag bar inom mig, allt jag behövde få utlopp för, fundera över, utforska och uppleva. Det är berättelsen om en flicka som försöker ta reda på vem hon är och vilken roll hon har att spela i världen, precis som jag försökte göra detsamma medan jag skrev böckerna. Det är även en historia som handlar om drömmar som går i uppfyllelse, och en värld där drömmar lever och blir till verklighet. Detta samtidigt som hela min egen tillvaro vändes upp och ner och jag fick tillgång till en helt ny värld, som också var just den värld jag alltid drömt om att få vara en del av.

 

På det sättet kommer ”Där drömmar blir till” alltid att vara speciell för mig. Den fick mina egna drömmar att gå i uppfyllelse och den blev boken som behövde skrivas för att jag skulle kunna bli den författare jag är idag.

 

 

Till slut några korta frågor, vilken du skulle svara på helt spontant.

                              

      1.       Den här boken önskade jag hade skrivit själv: ”Bröderna Lejonhjärta” av Astrid Lindgren.

 

       2.       Till den här filmen skulle jag gärna vara regissör: Om de hade gjort film av Libba Brays trilogi om Gemma Doyle skulle jag gärna varit regissör till dem! Jag har den perfekta visionen om hur fantastiska de skulle kunna bli som filmer.

 

       3.       En bok är … En portal till nya världar.

 

       4.       På mitt skrivbord … är det för det mesta kaos.

 

       5.       Universitetet och studier är … Spännande. Och ibland lite långtråkiga (när man hellre vill skriva).

 

       6.       Jag skulle genast läsa A Dance of Dragons om jag hade tid.

 

      7.       När jag var liten … var jag en förskräcklig besserwisser.

 

      8.       Någon gång ska jag … ha ett eget bibliotek.

 

      9.       Ett hus utan familjen är sorgligt tomt.

 

      10.   Författarer är människor med lite gudskomplex. Vi skapar och styr och ställer och bestämmer vem som ska leva och vem som ska dö. Vi är skapare och förgörare i våra egna universum.

 

Och till sista slutet får du själv ställa en fråga. Vilken fråga skal min nästa intervju-partner svara på? 

 

Om det är en författare ska denne sammanfatta sin senaste bok med hjälp av fem olika låtar. Om det inte är en författare kan denne bara säga vilka låtar som inspirerar mest i vardagen.

 

Fler information om Emma och hennes böcker finns på hennes hemsida:

www.dardrommarblirtill.blogspot.se

och på Facebook. 

 

Tysk versionen av intervjun finns här. 

Kommentar schreiben

Kommentare: 0